Dalgången som följer Ölsjön, Glien, Norrmogen och Sörmogen har unika kvaliteter som utvecklats under hundratals år i växelverkan med ett bergsbruk som var beroende av tillgången på trä och de många vattenvägarna. Sjön utgör därmed
en del i ett vattenlandskap, som sträcker sig i en halvcirkel från Ramsberg via Gammelbo till Grimsö och Morskoga. Områdets kuperade terräng täcker tre klimatzoner och skapar den stora variation och mångfald av livsformer som är
typisk för Bergslagen.

Norrmogen är belägen ungefär fem kilometer öster om Ramsberg vid Gammelbo och sträcker sig i sydostlig riktning mot riksväg 68. I norr förbinds den med sjön Glien via Sandån och i rinner i söder via Sverkestaån av i Sörmogen. Enligt
Länsstyrelsen i Örebro län har sjön inte övervakats regelbundet sedan 2002, men man konstaterar ändå att vattenkvaliteten är god, samt att  ”delar av dessa omgivningar utgör ett värdefullt kulturlandskap”.

Ett flertal rödlistade svampar, lavar och kärlväxter finns i området, såsom garnlav, tallticka, motaggsvamp och skrovlig taggsvamp. Garnlaven och talltickan trivs bäst i fuktiga barrskogsområden där det är förhållandevis glest mellan
träden och hotas precis som svamparna av såväl slutavverkning som förtätning av skog. Området öster om Norrmogen består av den typ av skog som de nämnda arterna trivs i, men som kommer att drabbas hårt av avverkning i samband
med Eolus anläggningsarbete.

Fältgentianan är en annan hotad växt som har varit på tillbakagång under lång tid. Detta beror på förändringar i jordbruket sedan 1920-talet, som har inneburit att slåtter och bete har upphört, samtidigt som gödsling av naturliga
fodermarker har tilltagit. Gentianan har minskat i omfattning med nittio procent i Uppland och är nästan helt utdöd i Danmark och Finland.

Området har en mångfald av djur med björn, lo och varg. Medan björniden inte förekommer varje år har lo- och vargstammarna ökat markant i antal de senaste decennierna, vilket har tryckt tillbaka rådjur och älg. Stammen av vildsvin
har ökat så pass att den till och med har blivit ett problem för jordbruket. Skogshare och fälthare är ett annat jaktbart vilt som förekommer i riklig mängd, medan flera arter av mårddjur och ekorre är frekventa. Bävern är etablerad
överallt, liksom uttern.

Området kring Norrmogen erbjuder på grund av de många vattendragen en utmärkt biotop för hotade fågelarter såsom örn, falk, fiskgjuse, orre och tjäder, spovar, tofsvipa, buskskätta och lom. Antalet observationer av havsörn minskade
under perioden 2016–2020 enligt Naturvårdsverkets
fyndkartor. Emellertid har det skett en ökning under 2020, med sex observationer i Morskoga, en på Gammelbofältet alldeles intill platsen där de fem nordligaste kraftverken kommer att ligga, samt en observation vid Riksväg 68
i Hägernäs strax söder om den tänkta anläggningen. Viktigast är dock en observation av två havsörnar söder om sjön Lien på andra sidan gränsen till Skinnskattebergs kommun.

Observationen av ett potentiellt häckande par 5 km från Gammelbo och 2,5 km från vindkraftsanläggningen vittnar om två saker. För det första betyder det att antalet havsörnar kan vara på uppgång,
för det andra att vi möjligen kan förvänta oss en spridning åt nordväst i länet. Det senare är särskilt viktigt. Naturvårdsverket konstaterar att havsörnens återhämtning påbörjades under 1980-talet, då fåglarna började återkomma
till Mellansveriges sjöar, samtidigt som ”spridningen västerut har gått långsamt”. Att i det läget genomföra omfattande anläggningsarbete i vad som kan vara ett häckningsområde för havsörn riskerar innebära att den pågående återhämtningen
går om intet. Vidare exploateringsplaner förutsätter därför fleråriga inventeringar av områdets örnhabitat för att kartlägga förekomst, vistelser, jaktområden och häckningsplatser.

Kungsörn har siktats vid Hägernäs den 11 mars 2020 och den 7 februari 2021 vid Stormossen en kort flygväg söderut från exploateringsområdet. Till det skall läggas ett antal observationer av ett möjligt häckande par vid Sunnanfors
i Bäverdalens Vildmark, åtta minuter fågelvägen från Norrmogen (se foto nedan). Det handlar sannolikt om 4K-fåglar, dvs. örnar som har överlevt tre vintrar och inom kort kommer att vara könsmogna. Fiskgjuse häckar varje år vid Norrmogen
och flyger runt till sjöarna i området för att fiska. De löper därför särskilt stor risk att krocka med vindkraftverken som utgör en stor fara för fågeln. Fiskgjuse är dessutom en skyddad art som enligt EU:s Fågeldirektiv är av sådan
betydelse att särskilda så kallade Natura 2000-områden behöver inrättas där arten förekommer.

Sjöarna Glien, Norrmogen och Sörmogen skapar ett med mindre vattendrag sammanhängande vattenlandskap, som är idealisk för sjöfågel och ligger alldeles nära Grimsö forskningsstation. Änder, kricka, olika typer av gäss är rikligt
förekommande i vattendragen, likaså sångsvan och tranor som även häckar på myrarna. I området återfinns både storlom och smålom, som gärna häckar undanskymt i de talrika småtjärnarna. Smålom behöver på grund av sin tyngd en långa
startsträcka för att lyfta från häckningsplatsen och nå tillräcklig höjd för att ta sig över omgivande skog, vilket betyder att den måste flyga i cirklar. Smålommen har dessutom ett intressant socialt beteende under häckningsperioden,
då den besöker andra häckande smålomspar. Detta skapar komplexa rörelsemönster som ökar risken för kollision med vindkraftverk, vilket är särskilt allvarligt eftersom smålommen har svårt att hitta nya häckingsplatser på grund av
sitt flygmönster. Smålommen åtnjuter samma skydd som fiskgjusen enligt EU:s Fågeldirektiv, vilket alltså innebär att den behöver skyddas inom ramen för Natura 2000-områden. Vindkraftverk bör därför inte anläggas inom mindre än en
km från smålommens häckningssjöar och man bör även undvika att placera dem i fågelns flygstråk mellan häckningsplatser och fiskevatten.

Dammossen nordost om Hägernäs och Norrmogen utgör ett idealisk häckningsplats för en stor mängd fågelarter. I sydväst finns ett höjdområde med hällar som går ner i mossen, medan de norra och mellersta delarna befolkas av ett komplex
gölar. Mossens rika djurliv har inventerats vid två tillfällen av Länsstyrelsen, som bland annat har identifierat en rad skyddade arter såsom ljungpipare, ängspiplärka, buskskvätta och sävsparv (flera av dessa har observerats i slättmarken
mellan Norrmogen och Glien). Dessutom kan man se trana under häckningstiden och orrar på myren. Problemet är att sex av de elva vindkraftverk som Eolus planerar att bygga enligt projektbeskrivningen ligger i eller mycket nära Dammossen.
De kommer följaktligen att orsaka skada i samband med anläggningsarbetet och kommer sedan att utgöra en barriär som dessutom sprider mikroplaster med okänd inverkan över en viktig biotop för smålom och andra skyddade fåglar.

Ett ytterligare problem är att vindindustriområdet kommer att påverka flyttfåglarnas migration från den välkända
Morskogasjön, som i dag utgör en viktig rastplats för flyttfågel. Eolus planerade anläggning kommer att ligga rakt norr om sjön och därmed påverka fåglarnas flygmönster. Även om flyttfåglar kan undvika enskilda barriärer
riskerar den mycket kraftiga utbyggnaden av 120–360 vindkraftverk i Örebro län att få konsekvenser för fåglarnas rörelsemönster, som inte går att överblicka i dagsläget. Det är följaktligen viktigt att kommunpolitikerna tillämpar
en försiktighetsprincip vid tillstyrkan av planerade vindkraftsanläggningar.

Norrmogen ligger mycket nära Malingsbo-Klotens naturreservat alldeles norr om det område Eolus avser att exploatera. Forsåns naturreservat ligger cirka 3 km österut om den tänkta vindanläggningen och är skyddat på grund av närvaro
av såväl den fridlysta flodpärlmusslan som flodkräfta. Musslorna är inte minst viktiga, eftersom de ansamlar föroreningar och därför används som miljöindikatorer. Torskbäcken (Torsbäcken) är ett annat viktigt vattendrag, som avvattnar
större delen av exploateringsområdet. Vattendraget bedöms av SLU ha “god ekologisk status” med riklig förekomst av strömlevande öring, som dessutom är värdfisk åt flodpärlmusslans larver och därmed helt avgörande för musslans förökning.
Den rödlistade flata dammusslan finns också i vattensystemet, tillsammans med rikliga mängder av fisk såsom gädda, aborre, gös, simpa, mört och andra karpfiskar, samt ål och kräftor. Norrmogen uppvisar med andra ord en rik och ovanligt
välmående sjölevande fauna.

Samtidigt bör man hålla i minnet att skogsbäckarna i området är känsliga och hotas av ändrad markanvändning, anläggning av vägtrummor och kalavverkningar. I den händelse en vindkraftspark byggs kommer anläggningsarbeten för elva fundament á 1,000 kubikmeter armerad betong att medföra 2,500 tunga transporter. Eftersom
skogsvägarna inte klarar den typen av påfrestningar kommer företaget att behöva bredda dem, vilket också kan påverka miljön i sjön negativt. Negativ påverkan på vattenmiljön kan också bestå i att vattnet grumlas under anläggningstiden,
utsläpp av mikroplaster, smörjoljor och antifrysmedel (glykol). Till det skall läggas att det ännu inte är utrett hur de mikroplaster som vindkraftverken sprider påverkar vattenlevande organismer. Sammantaget betyder detta att en
utbyggnad kommer att påverka också fiskar och amfibier negativt, detta särskilt som risken är stor att föroreningar hamnar i Torskbäcken.

Norrmogen och Gammelbo har genom historien varit tätt knutna till Ramsberg, som nämndes först i gången i historiska källor år 1547. Tre år senare utfärdade Gustav Vasa ett dekret som möjliggjorde för den tyska hammarsmeden Ambrosius
Keyser från Hannover att bosätta sig i byn för att bygga en masugn och hammare. Det faktum att Bergslagen hade rätt kombination av lättillgänglig järnmalm, trä och vattenleder möjliggjorde för regionen att producera cirka 30 procent
av allt järn i världen under stormaktstiden.

Den ekonomiska tillväxten och behovet av specialiserad arbetskraft bidrog till ökad invandring av finnar, tyskar, holländare och valloner. Befolkningstillväxten medförde att Ramsberg blev socken 1589, då också den första träkyrkan
byggdes i byn. Kyrkan byggdes om 1683 och ersattes sedan av den nuvarande kyrkan 1791 på uppdrag av Gustav den III. Under 1800-talet inträffade emellertid en kraftig nedgång i järnmalmsproduktionen, vilket resulterade i en nedläggning
av Ramshyttan vid Ramsbergs bruk år 1889. Därefter minskade socknens befolkning från 5,000 till dagens 1,700 personer.

Bygden har de senaste decennierna genomgått en utarmning när det gäller näringar och kommunal service, vilket har resulterat i nedläggning av bibliotek, skola och nyligen en av de få kvarvarande lanthandlarna i landet. Grimsö
forskningsstation är idag den enda kvarvarande arbetsgivaren, vid sidan av småföretag inom hantverk, turism, service och småskaligt jordbruk.

Områdets framtid är helt beroende av naturen, upplevelsen av tystnad och vildmark, samt mötet med det öppna natur- och kulturlandskap som finns kvar. Detta är värden människor söker som annars lever i stadens buller och därför söker
sig till, vilket innebär att det finns en god potential att ytterligare utveckla turismen. Det finns även en stor potential inom redan etablerad forskning (Grimsö Forskningsstation) samt högteknologiska företag (BeeScanning och The
Swarm). Forskarsamhällets närvaro kan generera synergier under förutsättning att de naturliga förutsättningarna bevaras och infrastrukturen stimuleras. Allt detta riskerar att gå om intet med en vindkraftsanläggning, som obönhörligen
och för lång tid kommer att leda till omfattande ingrepp i miljön.